suprised?
Har velat skriva detta inlägg länge nu. Har börjat skriva flera inlägg men har aldrig någonsin kunnat sätta punkt vid slutet av texten, för att jag alltid tycker något fattas i texten.
Jag kan inte riktigt sätta ord för vad det är som fattas, för har massor av tankar som snurrar runt i huvudet på mig, tankar som jag så jätte gärna hade velat skriva om, men det går inte.
Något inom mig hindrar mig. Den enda anledningen jag oroar mig mest över är att jag inte vill att fel personer ska läsa mina texter om mitt liv och sedan få reda på ”för mycket om mig”. En blogg är ju en öppen sida som är till för vem som helst. Vem som helst kan följa mitt liv. Kanske det som skrämmer mig mest, att en okänd person kan läsa och ta del av ens liv. Dem får ”smaka” på hur det är att vara en annan person för en stund, de får följa personens tankar, åsikter, intressen, vardag och känslor.
Läskigt, visst är det. En annan skrämmande tanke är att personer som verkligen INTE får läsa ens blogg, hittar till den.
jaja, nog om det nu. Ska försöka trotsa mina instinkter och skriva ändå.
Just nu så ligger jag nerbäddad under tjocka dun täcken, vid knäna så ligger underbara Ashanti och sover. Kan höra hur tungt hon andas, kan känna när hon slår till med tassen då o då för att hon befinner sig i en dröm där hon säkert leker och springer i.
Klockan är kvart i tre på morgonen. Just det som är det underbara med lov, sömnlösa nätter med underbar musik och sin data framför sig. Kan det finnas något bättre och mysigare? Nej tror inte det. Jag ligger och försöker vinna kampen mot mina ögonlock som vill stängas av trötthet.
Sova kan man göra när man dör. Eller nej, skoja bara. Tror jag tar o sover nu, måste vakna tidigt imorgon för att gå ut och shoppa tillsammans med V.
God natt, sov gott.
Nadie elije a quien querer. Lägg det på minnet.
