djupa tankar & funderingar

Det finns stunder i livet som man verkligen inte mår bra på.
Stunder när man är förvirrad och inte vet hur man ska hantera olika situationer. Att vara ung kan vara tufft nu förtiden.
Då allting i kroppen förändras, då olika känslor bubblar upp och ställer till problem i ens liv. Det är den tiden man håller på att "förvandlas" till en vuxen person. Då man oftast gör mycket dumma saker som man sedan ångrar när man är vuxen..
Jag måste lära mig behärska mig själv, ibland kan jag få "ryck" och göra saker som jag sedan ångrar att jag gjort.
Som person kan jag erkänna att jag är ganska strikt på saker och ting. Jag har veerkligen inte någon tålamod, bråkar jag med någon och vet om att jag har rätt i situationen, så orkar inte jag argumentera emot, jag säger oftast till personen att tro vad dom vill och att jag inte bryr mig mer.. och sedan så försöker jag oftast hålla mig borta ifrån problem och bråk. Ibland kan jag tycka att det stämmer så sjukt bra in i mitt stjärntecken, jag är kräfta och de brukar gömma sig under sitt skal när de känner fara. Jag gömmer mig under mitt skal när jag inte orkar att bråka, även ifall jag vet att jag har rätt med det hela så orkar jag inte bry mig och tala om för personen hur det egentligen är. Det är faktist en väldigt dålig egenskap som jag måste utveckla och lära mig hantera. Jag skiter oftast i att bevisa att personen som trodde något om mig hade fel. Jag tycker det är onödigt att slösa sin tid på förklaringar och sådant bajs helt enkelt..
Något annat dåligt med mig är att jag ibland är väldigt okänslosam. Jag bryr mig inte om andras problem för att jag har tillräckligt många i mitt liv. Sens jag var liten uppfostrade min mamma mig till en väldigt stark person. En person som inte "dööör" för vartenda lilla problem jag har, jag lever helt enkelt vidare och gör det bästa av problemet. Jag gillar att hjälpa andra människor och deras problem, men ibland så har jag helt enkelt inte tålamod alls. Jag hatar svaga människor. Det är nog det värsta jag vet. Sådana människor som hänger upp sig för att de t.ex har problem hemma eller har haft problem med sin pojkvän, och när de har minsta lilla problem så beter dom sig som att hela deras värld hade fallit ner och de blir cpe störda i huvudet av sorg och smärta. Varför ska man vara ledsen åt något i hela ens liv, lär dig något istället av problemet, lär dig leva med det, men försök iaf göra det bästa av det! inte bara sitta hemma och tycka synd om sig själv!
Jag hör " Alexandra, du är så okänslosam, tyck synd om henne" varför skulle jag tycka synd om någon, alla har sina egna bekymmer i livet. Vissa har mer än andra, men allting på denna planeten vänds tillslut, vi som hade det jätte bra innan kommer att ha det piss dåligt sen. Allt dåligt du gör till andra människor kommer att vända och tillslut kommer det komma på dig. "spotta aldrig mot himlen för att de kommer hamna tillbaks på dig" exakt det stämmer så bra in! lev istället ett bra liv, försök göra så många människor glada i din omgivning så lovar jag er att era liv kommer gå super. Självklart så kommer vi möta vissa hinder, problem men livet mening är att kunna ta sig förbi dom hindrerna och inte bara ge upp när du är påväg förbi dom. Ingen har sagt att livet ska vara enkelt. Det viktigaste av allt är att man ska älska sig själv, älska dig själv som person, din bästa vän är egentligen dig själv, dom människorna i din krets kommer aldrig att finnas förevigt. Lär känna dig själv, lär dig exakt allt om dig själv så kommer livet att bli enklare, för vem ska du vara om du inte är dig själv? allt handlar om att vara sig själv som person, därför skapades vi med unika hjärnor, olika kapaciteter och gåvor. Ta vara på allt det, ta vara på din kunskap! Det enda ingen på jorden kan ta ifrån dig är din egen kunskap, din erfarenhet och dig själv som person. Inte nån kommer att kunna plocka det från en.. Bevara det som något väldigt dyrbart i livet! så kommer vi alla att komma långt i livet..

när man väl har kommit in i skrivarnas värld så går det bara inte att sluta, fingrarna flöder över tangenterna och man får aldrig nog av att skriva, jag älskar de här kickarna jag får när jag skriver, känns som om jag äger hela världen och får säga exakt vadfan jag vill. Allt detta jag har skrivit är mina egna tankar, det är som att scanna av sin hjärna och få ner alla ord på papper. Jag känner att detta inlägget börjar bli lite långt, men av någon konstig anledning bryr jag mig inte, det är min blogg, mina ord, mitt ordföråd, och min fantasi. Jag får skriva hur mycket, hur lite och exakt vad jag vill. tänk på det jag har sagt, försök att förstå att alla människor inte tänker samma och respektera andras åsikter! gonatt....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0